Träsvarvar

Trots att träsvarvar har funnits ända sedan medeltiden fungerar de fortfarande på ungefär samma sätt, förutom att de har blivit betydligt enklare att använda. Liksom på medeltiden måste svarven vara utformad på ett sätt som gör att det som ska svarvas hålls fast, samtidigt som det snurrar. Med ett motstånd i form av ett verktyg som hålls stilla slipas sedan träet tills det har fått önskad form.

Olika typer av svarvar genom tiderna

Den allra första typen av svarv kom redan under medeltiden och kallas för stångsvarv. Svarven bestod av exempelvis en elastisk furugren som var förbunden i en trampa med ett snöre. När man svarvar med en stångsvarv lindas snöret några varv runt det som skulle svarvas. Därefter trycks trampan ner och då roterar träämnet och när trampan släpps rätas stången ut.

Inom yrkessnickeri ersatte trampsvarven stångsvarven, vilket var en stor fördel eftersom det medförde att det gick att svarva utan uppehåll och det blev även lättare på grund av att svarvämnet roterade åt samma håll hela tiden. Däremot fortsatte stångsvarven att vara den vanligaste svarven på landsbygden ända till slutet av 1800-talet.

Idag använder de flesta en elektriskt driven svarv som är mer eller mindre automatiserad, även om det fortfarande är ett träämne som roterar mot någon typ av svarvstål. Dagens svarvar är utrustade med magasin som hjälper till att mata in arbetsstycket i svarven.

Vill man ha en snabbare svarv så rekommenderas toftsvarven. Här drivs arbetsstycket av en chuck som styrs in i ett hål. Sen arbetar maskinen fram längden på detaljen och svarvstålet förs framåt. Den har den profil som man vill att detaljen ska ha. Denna svarv används för mindre detaljer som måste svarvas. Med denna svarv krävs unika svarvstål för varje detalj som ska göras.

Men egentligen är grundprincipen densamma som när svarven började användas för många hundra år sedan.